Pokémon!
Jag är tillbaks! Det har varot en tid sedan jag uppdaterat bloggen, men jag har goda skäl. De goda skälen var att jag varit en apatetisk zombie-lik soffpotatis som har inte brytt mig mer om något annat än att spela Pokémon och ätit mat. OK, det kanske inte var SÅ bra skäl, men är man zombie så är man.
Pokémon, undrar ni? Jag har fått tag i Pokémon Emerald. Första anblicken gjorde mig inte så extatisk som de tidigare spelen har gjort, men det kanske är en bi-effekt av att bli äldre. Men jag tror att det är därför att Nintendo har valt att skyffla in ett gäng nya Pokémon (Jag vill tillägga att Nintendos designers måste ha varit på crack när det gäller de nya Pokémon...) så är det typ en kol-kopia av Ruby/Sapphire/Emerald. Men det vill inte säga att det inte är bra. Det är bra. Fast å andra sidan är det väl inte för mycket begärt om Nintendo kunde skärpa till sig och göra spelet lite mer seriöst. Man blir jävligt irriterad av alla "OMFG I got beaten by a kid!" repliker som medlemmar av Team Galactic, de mest kliché-aktiga spelskurkarna ever, häver ut sig. Och så alla bybor som verkar ha mindre IQ än en fiskmås.
Några av de nya attackerna är helt idiotiska. Ta "Worry Seed" till exempel. Den hindrar motståndaren från att sova. Jag kan finna väldigt få situationer där en sådan attack kunde vara hjälpsam, om jag ska vara ärlig. En annan attack som har konfunderat mig är "Miracle Eye" som gör att nästa attack inte påverkas av Accuracy eller Evasion eller Protect/Detect som används av fienden, attackens grundläggande Accuracy notwithstanding. Varför i helvete skulle man behöva någonting sådant om man lika gärna kunde sparka skiten ur fienden med en vanlig attack? Oh, the irony.
Fast man måste ju älska saker som det här:
Vivá lá Évolution! :D
