Twice is the charm...
Det har eggat mitt sinne väldigt mycket den senaste tiden. Dessa förändringar. Som att börja gymnasiet. Själva innebörden av det verkar inte ha etsat sig in i mig riktigt än. Alla nya människor som inte vet något om mig, eller jag om dem. Det är nästan så att man kunde bli en Ny Människa. Vem nu det är.
Alla nya livsstilar och alla nya intryck. Jag är inte van vid förändringar, men en del av mig eggar på det. Vem är jag egentligen? Jag vet inte riktigt. Är jag kort eller lång, rolig eller tråkig, snäll eller dum? Jag känner mig som en paradox.
Mitt medvetande har börjat klarna. Jag har kommit på något som har blivit fördolt för mig innan jag började använda internet. Det känns som om allting i mig är rena motsatsen. På internet är jag den trevlige, outåtriktade och helt enkelt bra människan. I "det verkliga livet" då jag måste prata med människor känns jag mer som den anti-sociale som inte är särskilt snabb i munlädret. Trevlig, visst, men i den bemärkelsen att jag håller mig i bakgrunden. Jag vill inte vara någon sådan, men det går helt enkelt inte. Det finns så många faktorer som spelar in. Ska man säga hej och vilken hälsningsfras ska man använda? Det är inte som att högerklicka, som man gör i MSN. Visst, ibland kan jag vara rätt social, men det är om jag verkligen känner en person väl.
Kort sagt, jag förstår inte hur alla andra gör.
Men under mitt yttre finns den underbaraste människan ever. Trademark. Så jag vill gärna samtala över nätet genom MSN än något annat.
Nu när jag kom att tänka på det, så finns här mitt MSN. Jag skulle gärna vilja tala med dig, vem du än är. :)
[email protected]
Alla nya livsstilar och alla nya intryck. Jag är inte van vid förändringar, men en del av mig eggar på det. Vem är jag egentligen? Jag vet inte riktigt. Är jag kort eller lång, rolig eller tråkig, snäll eller dum? Jag känner mig som en paradox.
Mitt medvetande har börjat klarna. Jag har kommit på något som har blivit fördolt för mig innan jag började använda internet. Det känns som om allting i mig är rena motsatsen. På internet är jag den trevlige, outåtriktade och helt enkelt bra människan. I "det verkliga livet" då jag måste prata med människor känns jag mer som den anti-sociale som inte är särskilt snabb i munlädret. Trevlig, visst, men i den bemärkelsen att jag håller mig i bakgrunden. Jag vill inte vara någon sådan, men det går helt enkelt inte. Det finns så många faktorer som spelar in. Ska man säga hej och vilken hälsningsfras ska man använda? Det är inte som att högerklicka, som man gör i MSN. Visst, ibland kan jag vara rätt social, men det är om jag verkligen känner en person väl.
Kort sagt, jag förstår inte hur alla andra gör.
Men under mitt yttre finns den underbaraste människan ever. Trademark. Så jag vill gärna samtala över nätet genom MSN än något annat.
Nu när jag kom att tänka på det, så finns här mitt MSN. Jag skulle gärna vilja tala med dig, vem du än är. :)
[email protected]
Kommentarer
Trackback
